Min!
Hur förklarar man känslan av hur man känner för sin son??
Han är MIN, han är våran. Och att han är SÅ min, den känslan känner jag hela tiden!!
Kanske ibland lite väl mycket, fast samtidigt han är ju de! =)
Och det är första barnet så jag antar att det är helt normalt att känna så?
Jocke känner ju också detta men kanske inte så mycket som jag!
Jag tycker att det är jätte jobbigt när han "tas" ifrån mej, jag vet att folk vill hålla,
och det är för mej inget konstigt, och självklart får folk hålla..
Men jag vill lämna honom ifrån mej när jag känner mej redo, eller bara
grejen att jag har bestämt att nu är det okej, gör mej lugn! =)
Och jag tycker absolut inte jag är snål vad det gäller att lämna ifrån mej honom,
jag vet att folk vill hålla men jag vill känna att NU kan du få hålla, inte jaha
där togs han ifrån mej ja.. :/
Jag har sån enorm separationsångest ifrån honom, vilket för mej också är jobbigt!
Jag kan känna mej löjlig att jag har så svårt att vara utan honom! Men så är det!
Och är han är ledsen så vill jag ha tillbaka honom fort, har sjukt svårt att
höra honom ledsen och då speciellt när han är hos någon annan...
Och be om barnvakt eller lämna bort honom även för en kort stund finns inte på världskartan än!
Jag vill inte folk skall tro att jag inte vill dela med mej av honom, för så är det inte!
Sen kommer detta väl bli bättre med tiden då han mer kan visa vad han vill tror jag??
Och dessa känslor har man ju aldrig känt förut?! Detta är moderkänslor antar jag!?
Tycker folk jag är dum i huvudet nu!? =) Eller finns det fler som kände så här första tiden?
Du som är mamma, skicka en kommentar om hur ni kände!!?
Jag älskar min son så sjukt mycket, han var så otroligt efterlängtad och nu skulle jag inte
klara mej utan honom!! Vilket alla föräldrar känner förmodar jag =) och jag är inget undantag!
Min familj är för mej den finaste! Så jävla mycket kärlek! 
Glada killen.. Som alltid! =)
Han fick sina vaccin sprutor igår och de gick KANON! Han grät lite men Jocke kunde
trösta honom fort, hans mamma grät lite också! =) Gör ont i hjärtat när han
blir ledsen.. Sen på kvällen lyckades jag få feber bara sådär!?
Så jag och Oliver var slöa som tusan igår.. Men idag är vi pigga, har vart på promenad
och nu gymmar vi lite, skall nog pyssla med alla småfilmer på sorken! =)
Det var allt för idag..
I morgon får vi besök hela dagen, först mosetr Fia, sen kommer mamma och på eftermiddagen
dyker mormor upp..
Hopp&hej!
Visst kan man ha separationsångest Jana! Det är inget konstigt med det. Det har jag också. Jag har lämnat Naddis åt min mamma ett par gånger. Bara för ett par timmar. Men det är ju för att jag litar på min mamma. Man måste ju lämna barnet till någon man litar på till 100%. Nu ammar du ju Oliver. Och då är det inte så lätt för den delen heller. Men det jag skulle komma till är att även om man lämnar barnet och är borta ett par timmar, kan det vara nog så svårt. Jag har en tom känsla i bröstet när Najda inte är hos mig. Jag har till och med kännt hennes lukt av spya när jag varit ett par mil ifrån henne. Jag har lärt mig att hantera den "ångesten." Men det tar OLIKA lång tid för alla föräldrar. Man har säkert separationsånget långt tills dom är 6-8 år. Men på olika sätt! Det är BARA DU som känner när det är dags. Jag kände i början att jag var en sämre mamma för att jag lämnade henne ifrån mig. Men jag fick hela tiden höra att så är det INTE!!! Nadja är så liten än så länge. Hon nöjer sig med vem som helst bara hon får mat! hahah. Än så länge spelar det ingen roll om hon börjar gråta hos sin mormor. Hon gråter inte mindre för att jag tar henne tillbaka. Det tror jag kommer senare. När hon kommer in i en period när hon är väldigt "mammig" eller "pappig". DÅ kan jag tänka mig att det kommer vara svårt att lämna henne ifrån sig. Jag är ÖVERTYGAD om att du kommer att klara det galant, när den dagen väl kommer. Men du måste tillåta dig själv vara lite "larvig" som du säger. Man känner SJÄLV när man är redo! DU ÄR EN FANTASTISK MAMMA SOM ÄLSKAR DITT BARN! Vad är det för konstigt med det lixom! ;) KRAAAAAM
Du är absolut inte larvig, dum i huvet däremot... Nää skämt å sido. Håller med Martina att du lämnar "bort" honom när du känner dig redo för det. Och visst är det moderskänslor du känner, helt normala sådana! Det kommer bli lättare att lita på någon annan med tiden helt klart men än så länge är han din, ERAN lilla bebis som faktiskt behöver er lika mycket som ni behöver honom. Och det är ju så det ska vara!!! Du är en underbar mamma till lilla Oliver och han kunde inte ha det bättre hos någon annan än mamma Jana och pappa Jocke!!
ne jana du är inte konstig. du är en kärleksfull mamma som gör ett toppen jobb med oliver. klasr du inte skall lämna bort han om det är jobbigt för dej. det kpommer han nog märka och då blir han också orolig. oliver är ju en av bild av dej och jocke så desto lugnare ni är desto lugnare blir ju han oxå. jag har inge probläm att låta någon anna sitta barn vakt. ja familjen är nära vänner altså ingen okänd filur inte. men vi är olika och allt du gör med ditt barn är bra för er. kram på dej
Jag vet exakt vad du menar haha jag har inte ens lämnat bort Milyan och han är 9 månader..
själv tycker jag de börjar bli jobbigt att jag är så men de är mest för att han är så stor nu.. MEN de e absolut inte konstigt ..
Puss på er
:) Sitter här o ler =) Det du känner är inte ett dugg konstigt, snarare helt normalt... skulle bli både förvånad o lite förbryllad om någon svarade att man inte kände dom här moderskänslorna som du beskriver i början..
Och det är inte så att det känns så bara för det första barnet, det känns så för varje barn och jag känner fortfarande så när jag tittar på Emil.. han är MIN... vår, alldeles egen... vår finaste o då är han 8 år ;)
Och de där med att lämna ifrån sig dom... det lär man sig med tiden :) Emil va 16 månader första gången jag va utan honom flera timmar i sträck.. de va när William föddes :)
Hur klarar man av att leva utan dom när man väl fått ha dom ?
Våra finaste älskade ungar !!?
Att vara mamma ÄR det bästa som finns, ALWAYS, inget kan slå den känslan nånsin !
<3
Kan inget annat än att hålla med ovanstående skrivare allt stämmer väldigt bra! Finns verkligen inget som är bättre än att få vara mamma <3 Kände & känner ännu likadant med att lämna bort att det tar emot men så har ja lite svårt att lita på vissa omkring oss också vi har trots allt på 2½ år inte lämnat honom mer än 2-3ggr några timmar bara =P. Kanske så att barna med behöver vara ifrån oss lite dels för att få lära sig att lita på andra i sin omgivning (vi/jag med) & fammo,faffa mm flera vill ju såklart vara med sina barnbarn/syskonbarn mm. så mycket de kan & får ;-)! Sedan är de ju så att man behöver ju givetvis lämna någon gång ibland för att sakna men ja tycker faktiskt att de räcker att man är ifrån varandra tillräckligt ändå när de är på dagis & vi jobbar! Saknar ju honom massor kommer man nog alltid göra med sina barn när man är ifrån varandra! Så förstår dig verkligen gumman & du gör rätt i det du känner & tänker för inte förrens du/ni vill & känner att det känns bra & rätt att lämna iväg så ska du/ni göra det såklart! Oliver är bara såååå fin lillemannen <3 underbart fin bild på glad liten gosse =D man blir själv glad av att se honom gumms <3! Pussar & kramar LOVE<3
Hej!
Tänkte tipsa om en superbra gratissajt: http://www.supergratis.se/?r=75450
Genom denna sida samlar man poäng genom att utföra gratiskampanjer, tävlingar osv. För att sedan byta in sina poäng mot valfri pryl (telefon, kamera, presentkort osv)
Jag själv har samlat ihop till en kamera och 1000kr på HM.
Gratis är gott, eller hur?
Prova du också Helt gratis!
men vad söt!
